Det är allmänt vedertaget att hunden härstammar från vargen. Men övergången till husdjur skedde inte över en natt.
En sak kan man vara ganska säker på: Förfäderna till dagens hundar var djur som levde i det vilda och som överlevde på det som omgivningen hade att erbjuda. Deras varierande meny bestod av byten som växtätande djur (av vilka de minsta åts upp med hull och hår), inklusive maginnehållet och tarmarna (med försmält gräs, frön och korn, för kolhydraterna), döda djur (kadaver) och vilda frukter och rötter.
Förutom att få i sig tillräckligt med mat var det viktigaste för att överleva att ha en välutvecklad instinkt för att känna igen vilka substanser som var nödvändiga och goda och vilka substanser som inte var nödvändiga och som till och med kunde vara farliga. Med andra ord: Vildhundar fick använda den instinkt de var födda med för att välja olika slags födoämnen.
Vargen (vildhunden) följde människan. De förhistoriska kringvandrande nomaderna blev bofasta i allt större utsträckning och så småningom jordbrukare.
Ny forskning visar en genetisk förändring hos våra hundars förfäder. Tack vare denna förändring blev det möjligt för hunden att anpassa sitt matsmältningssystem till ett bredare utfodringsmönster, innehållande mer stärkelse. De vilda hundarna började leva närmare människan och fick tydliga fördelar av detta, som skydd, värme, säkerhet och regelbundna måltider.
Efter denna period skedde det till att börja med inte någon större förändring jämfört med förfädernas tidigare utfodringsmönster. Utfodringsmönstret förstärktes av det faktum att vildhunden alltid kunde vandra fritt i och runt gården.
Inom gården kunde hundarna själva välja mellan en rad livsmedel, som (framför allt) matrester från människorna, slaktavfall, döda djur, exkrement från kadaver som häst och får och andra saker som hunden instinktivt visste att han behövde och säkert kunde äta. Om maten som fanns tillgänglig inte räckte till följde den sin instinkt och gick på jakt.
Oftast åt dessa gårdshundar enskilda produkter som hunden själv kunde välja. Viktigt här var den infödda egenskapen (instinkten) att hunden kunde välja mellan ”nödvändiga” och ”icke nödvändiga” och kunde välja mellan ”bra” och ”inte bra”. Genom förmågan att kunna välja skapade hunden sin egen meny och såg till att han alltid åt av det han var i behov av och avstod från det som inte var bra.
Ju tamare hunden blev, desto mindre återstod av hans naturliga utfodringsmönster. Den dagliga menyn gjordes iordning åt honom och det innebar att hunden inte längre själv kunde välja. Den stora nackdelen var att hunden ofta fick för mycket av en typ av livsmedel och för lite av en annan.
Under årens lopp har många vetenskapliga studier gjorts om bland annat hundens näringsbehov och den nödvändiga sammansättningen av deras dagliga meny. Till följd av detta uppstod det kommersiella hundfodret. När kommersiellt hundfoder togs fram kunde man välja mellan de livsmedel som fanns tillgängliga och tillhandahålla dem i rätt mängder, för att anpassa det till hundens sammanlagda behov.
Men på grund av att konkurrensen är stor mellan olika tillverkare av hundfoder är risken stor att fodret tillverkas av enstaka ingredienser som hundar i fas I och II inte hade valt att äta.
Detta kompenseras ofta med tillsatser av kemiska aromämnen och smaktillsatser och eftersom det även ska se bra ut (för människan), är det inte ovanligt att färgämnen tillsätts för att exempelvis få maten att likna färgen på kött.
Och om all mat extruderas för att förbättra smältningen av dessa ingredienser, finns det risk för att aromämnen och smaktillsatser blandas ihop, utöver risken för att proteiner, vitaminer och fetter skadas. Blandningen av aromämnen och smaktillsatser innebär att hunden inte längre kan lukta eller känna smaken av alla ingredienser separat, och känner endast lukten och smaken av den sammanlagda ”soppan”. Det är mycket onaturligt för hunden och kan leda till att den vägrar äta maten.
Dessutom tillsätts ofta kemiska antioxidanter och konserveringsmedel för att ge ”maten” längre hållbarhet. Dessa kemiska tillsatser har en negativ inverkan på hela hundens matsmältning, vilket först märks när hunden får hud- och hårproblem.
Numer vet man att man måste vara mycket selektiv vid tillverkningen av hundfoder, framför allt vid valet av de ingredienser som används. Till att börja med måste dessa ingredienser väljas baserat på negativa egenskaper istället för deras positiva egenskaper, för att förhindra risken för att negativa ämnen hamnar i den dagliga maten, utöver de positiva ämnena. Av denna anledning har mycket höga standarder satts för att varje ingrediens ska vara så ren som möjligt.
Det går i korthet ut på att hundar i fas I och II var nöjda om de fick äta alla ingredienser separat. Av denna anledning godkänns endast ingredienser som även människan kan äta, på grund av de mycket höga standarderna som krävs för dessa avseende kvalitet och renhet. Men det innebär inte att alla produkter som används för mänsklig mat är lämpliga för hundar.
Självklart är inte bara valet av ingredienser viktigt, utan även proportionen av olika näringsämnen och andra substanser. Proportionen näringsämnen måste vara sådan att den helt och hållet stämmer överens med hundens dagliga behov.
Av denna anledning måste du vara säker på att näringsämnena i maten kan smältas och tas upp av hundens kropp och att de inte görs osmältbara genom produktionsprocessen och/eller substanserna i maten. Ett tydligt exempel på hur en ingrediens kan ändras under inflytande av produktionsprocessen är skorpan på bröd. Det vita mjölet har blivit brunt på grund av de höga temperaturerna och smakar plötsligt illa. Med andra ord: beredningsprocessen har skapat en ny ingrediens som skiljer sig helt från originalet.
Om rena ingredienser används som är lämpliga för mänsklig konsumtion, resulterar det också i att maten har en hög energimängd. Det innebär att hunden behöver en mindre mängd mat, och att matsmältningssystemet har mycket mindre mängd material att bearbeta, vilket är en fördel för hundens hälsa och välmående i det stora hela.
Om du ger din hund foder som uppfyller dessa krav är du tillbaka i linje med mönstret i fas I och II. Om sammansättningen av maten på alla sätt och vis inte bara är anpassad efter de krav som ställs på hundfoder, utan även hela hundens väsen, resulterar det i mat som är mer än summan av ingredienserna (maten är holistisk). Din hund växer och frodas, och det syns både på pälsen och huden, livsglädjen, vitaliteten och hälsan i helhet.
Att välja ”modernt ” är inte ett val hunden kan göra, utan du. Och vårt motto är ”hunden först!”, eftersom vi i första hand tänker på hundens bästa.